Bara för att det börjar närma sig

publicerat i Allmänt;
Imorgon kan vi kanske äntligen komma att få åka hem. Efter en hel vecka på sjukhus. Men denna gång tar vi med oss en liten människa hem. ❤


Lillan har haft problem med sitt blodsocker sedan igår, vilket har inneburit kontrollen var tredje timme och lite extra tillskott av mat. Vi träffade barnläkaren idag och Alice blev godkänt ua, och hade inte heller gått ner mer än 10% av sin kroppsvikt. 
Hon var dock väldigt slö på morgonen och ville varken amma eller koppmatas så blodsockret var väldigt lågt. Men nu har hon ätit och vi väntar på nästa mätning vid 12. 

Mitt blodtryck bråkar fortfarande. Framför allt när jag inte är i vila. Men, det kan ta veckor innan det stabiliseras. Och förhoppningsvis så är det bra nog imorgon för att jag ska kunna sköta medicineringen hemma själv. 🌸

Bara för att hon är här...!

publicerat i Allmänt;
Vid 17.30 igår fick vi äntligen komma ner till förlossningen. Vi träffade efter en stund barnmorskan och gick igenom lite snabbt om smärtlindring osv. 
Prover togs för en ev EDA och blodtrycket kollades upp regelbundet och som faktiskt låg rätt bra under tiden vi var där. 

Vid 20.00 skulle dom sätta en elektrod på hennes huvud och så sa det splash! Vattnet gick och det var huur mycket som helst. 
Vi gick för att dricka te när vattenfallet lugnat sig och kikade på solsidan. Vi varvade med spel och så för att få tiden att gå. 
Klockan 21 började värkarna komma. Men hanterbara så bara andningen krävdes. Och så fortsatte det så fram till kl 00 då bm gjorde en undersökning som till min besvikelse visade att jag var öppen 4 cm. Och då började det göra rätt ont. 
Vi skulle sätta in värkstimulerande dropp för att kicka igång allt och jag kände där att jag nog ville testa den där EDAn ändå. 

Läkaren kom rätt snabbt som var i rummet bredvid och vi började förbereda. 
Pang sa det och värkarna ändrade karaktär totalt och gjorde nu skitont. 
Jag försökte använda andningen vilket absolut inte funkade. Läkaren fick hela tiden sticka om och vänta då värkarna kom så tätt. Och helt plötsligt började jag känna tryck. 

Efter att läkaren gått så skrek jag i ren ilska och frågade varför i helvetet EDAn inte hjälpte när det bara gått en kvart. Och sen kom krystvärkarna. 
Från 4 till 10 cm på en timme. Och det kändes! Nu fick jag tillslut lite lustgas och skrek för allt i livet för att det gjorde så ont. 

Men. 02.04 kom hon. 
3995 gram tung och 50cm. Bredaxlad och mörkhårig. Alldeles perfekt. ❤


Och det var väl tur att jag inte gick alla veckor så mycket som hon vägde. 😆

Blodtrycket steg efter allt var klart och jag blir kvar för uppföljning. Men vi mår bra. Trötta men glada. 

Det här gjorde vi bra. ❤