Bara för att kämpandet fortsätter

publicerat i Allmänt;
Efter mer sömn än vad jag räknat med från början här, med allt som händer och en främmande rumskompis, så blev det äntligen morgon. 
Lämna urinprov, ringa på klockan och ta blodtryck. 

Tyvärr så hade blodtrycket eskalerat rejält och låg på hela 168/116. Vid nästa mätning ännu Högre, trots medicin. 
Nu sattes en annan medicin in som ev kommer att höjas då senaste mätningen visade att undertrycket låg på 105. Aningen lägre, men inte godkänt. 
Bebis mår väl ok. Men hade under sista ctgmätningen haft hjärtslag som pendlade mellan 145-175. Förhoppningen för läkarna är att i första hand få ner de jäkla blodtrycket. Och enligt urinprovet imorse så låg jag precis på gränsen till havandeskapsförgiftning. Proteinet visade +2. 
Min kropp kan då inte bestämma sig. 👎

Jag mår "bra". Jag känner inte av det höga blodtrycket nämnvärt. Eller så är jag bara van vid det. 
Jag mår dock inte ok förövrigt. Jag är trött och sliten efter alla dessa veckor. Jag kan fortfarande inte varken stå, sitta eller gå utan att svullna upp som en boll. 
Jag är bara allmänt trött på läget och känner enbart för att grina, mest hela tiden. 



C kom och sällskapade en stund innan han åkte hemåt igen, för att jag blir kvar minst en natt till för fortsatta kontroller. Jag känner bara att dom gärna får göra något snart. Men vi tar en dag i taget, en sak i taget. Och vi börjar med blodtrycket. 
Men du är så välkommen till oss, dotra mi. ❤

Kommentera inlägget här :