Bara för att huvudet värker

publicerat i Allmänt;
Inatt blev det inte mycket sömn mot slutet. Den älskade lilla minsting som vi har här hemma brukar ibland ha för vana att lägga sig i vår säng på natten när han vaknar av en mardröm. Men inte emellan oss eller så, utan vid fotändan! Alltid där!
Så jag vaknade runt 04-05 tiden av att jag inte kunde röra fötterna. Istället hade jag en tygnd på dom och undrade snabbt hur fan C låg och sov. :D

Jag bar iallafall in melle till sin säng igen och vi båda somnade om.

Mornarna här hemma brukar nästan alltid gå helt smärtfritt. Så när klockan väl ringer så har jag sällan ångest över att börja morgonens bestyr.
Under de fulla barnveckorna ringer klockan 06.30, och innan 07.15 så har alla kidsen klätt sig, ätit frukost, borstat tänderna och satt på sig ytterkläderna, redo för att gå.
När vi bara har L hemma så får man sova 40 min längre, och jag har börjat försöka lära honom att fixa sitt egna själv på morgonen. Så lagom när jag kommer upp så äter L sin frukost, och jag behöver än bara se till att han kommer iväg i tid. Senare så ska han kunna fixa även det själv, men det kommer ta sin tid.

Det var inte så mycket på jobbet idag, och trots att jag tog över lite arbete från kollegan så kunde jag stämpla ut 13.01. Cyklar till förskolan, babblar lite med pedagogerna och sen hem. L var redan hemma och dom andra kom kl 14. Jag är oändligt tacksam över att dom är så pass stora nu så att dom klarar att ta sig till och från skolan själva. Och stolt! För detta fanns inte på kartan för bara ett halvår sedan.

Det funkar ok för L i skolan. Vi förstår att det har vart en stor omställning för honom nu det senaste halvåret. Och vi har förstått att han har fått lite friare regler i både skola och hemmiljö tidigare. Så just nu håller vi alla i hans närhet på att liksom "lära om" honom lite. Och det är inte lätt, vill jag lova. Skolan verkar fortfarande bra. Han går i en mindre grupp om tre personer, med lika många lärare (och också en egen). Han försöker ofta, vilt och mycket att göra sin talan hörd där. På många sätt som inte är de bästa, men hans lärare är snabb med att höra av sig vid oklarheter för att kunna ge de bästa stödet till L.
Jag brukar tänka att det nästan är lite snarlikt med att lära en gammal hund att sitta.
Det är inte omöjligt, om än väldigt svårt.
Idag fick jag ringa till Örebro kommun för att begära ut journaler från början av 2016. Detta för att sedan skicka vidare till Köping. Pust! Det lär vara en hel del papper alltså!
Anledningen är för att se till att vi i familjen har nån form av stöd, eller iallafall kontakt, om vi skulle behöva. För tyvärr så har inte L Magelungens hjälp längre. Och med tanke på att kontakten med hans far är i princip obefintlig, så behöver han all stöd han kan få, helt enkelt.

Slutsumman är att jag är otroligt glad över dessa barnveckor då alla kidsen är samlade. Jag är så glad över min "lilla" familj. Och Christoffer, som alltid finns där för oss alla.
Suddig bild, och lite gammal, men lika fin för det. :)
 
 
 
 
 
 
 
 
Älskade ongar!
 
 
 
Nu är det dags att laga lite mat. En ledig dag väntas imorgon för mig och Melle. <3

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Mommo A:

Vilka underbara foton på underbara barn =)
Barnen känner sig trygga med dig och Christoffer och det är nog det som gör att dom klara av att bussa till och från skolan
Ni har lärt dom hur man ska göra och fostrat dom till att sköta sig på bussen
Man måste hela tiden prata, förklara hur man ska uppföra sig eller hur man inte ska uppföra sig
Stor eloge till er <3
Ja, Ludde är som en bångstyrig tjur som springer rakt igenom utan att tänka sig för ibland =)
Men OJ vad han har charmat mig och det känns härligt
Precis som jag blev charmad av hans 3 fina bröder när du och Christoffer träffades för nästan 2 år sen

Jag gillar er alla och är så tacksam för att ni kom in i våra liv

Kommentera inlägget här :